Min första kärlek? Menas det då den som man var kär i för allra första gången? För i så fall är det inte så mycket att berätta.

Jag var hemligt förälskad i min granne när jag var fem. Han var ett år yngre än mig, vi umgicks nästan hela tiden och enligt honom var jag nog en av hans bästa vänner. Men jag kände mer än så.

Jag har alltid vart en jävla kärlekskrank, vilket fortfarande håller i sig, bara det att nu kan jag hantera det på ett snyggare sätt, tack och lov! Mer om det en annan gång. Fokusera, fokusera!

Okej, jo jag var alltså kär i min fyraårige granne, tills en dag då vi skulle till ett lekslott tillsammans. Vi planerade att ha jättekul och jag var i så mycket extas som en liten skitunge kunde vara.

Vi sprang omkring där i lekhuset, och jag var så kär så kär, TILLS(!!): Jag ramlar och skrapar knät. Och den lille skiten bryr sig inte ens utan springer vidare och börjar leka med dem andra barnen. Om jag hade vart som är nu hade jag skrikit åt honom och sedan tänkt något i stil med: J*vla bög, här ligger jag och gråter och du bara tänker på dig själv och dina kulor...

Men jag tänkte inte så... Jag bara slutade vara kär i honom och sen efter någon dag hade jag hittat en ny att vara kär i.

Japp, seriöst, det är en sann historia!

Oj, herregud! Jag blev helt plötsligt osäker. Ska jag avslöja mycket om mig själv, hur jag lever, var jag bor och vad jag gör på min fritid? Är inte det typ att bryta mot en viktig regel om man vill vara anonym?

Jaja, jag ger det en chans. På mitt eget lilla vis. Here we go!

Jag är en kvinna, eller jag ser mig själv i alla fall som en kvinna. Även om min ålder inte riktigt kvaliciferar sig den titeln riktigt än. Vi säger ung kvinna då, så känns det lite bättre.

Jag älskar att leva, och jag menar det verkligen. Jag älskar att se solen gå ner efter en riktigt mysig dag då jag gjort något nyttigt eller provokrativt. Jag älskar att mosa ner mig i soffan, käka en massa godis och känna mig extremt fet, för kicken jag får efteråt är extrem. Jag rör på mig, käkar som en fitnesstönt och om jag inte var så dålig på siffror skulle jag nog räkna points på allt jag äter som dem gör i viktväktarna.

Men det går i vågor. Och jag antar att blandningen mellan att jag äter massa och tränar gör att jag håller mig på samma mängd sidfläsk. Bara vikten som höjs eftersom jag bildar muskler. Och alla som kan något om hälsa och träning vet att muskler väger mer än fett.

Jag älskar också att vara med min pojkvän, ligga i sängen anfådd efter en het kväll tillsammans och minnas tillbaka. Men vem älskar inte det?

Min familj är ganska lika andras familjer, förutom att dem fått mig, och sedan har jag präglats och blivit väldigt lik dem. Mina tankesätt och min humor är väl något som jag ärvt av mina rumskamrater vilket inte är något negativt.

Husdjur har jag, men dem är för korkade för att prata om. just nu håller en av hundarna på att p*ppa en tiger hårt både framifrån och bakifrån. Great...

Jag bor i den staden som gör livet möjligt, och ändå utnyttjar jag den inte så mycket som många råder mig att göra.

Nej jag är inte brud som tycker att supa mig full på en bar med äckliga drägg i hörnen är underhållande. Jag gillar dem där små stunderna bland folk jag trivs med, vi myser tillsammans och kommer ihåg vad vi gjorde dagen efter.

Jag gillar musik också, och kommer säkert dela med mig av många olika sorters musik och stilar under min period här på bloggplatsen, men kan med största säkerhet avslöja att det jag har i min spotify har du garanterat inte i din.

(För er som inte vet är Spotify en mediaspelare med all världens musik, utom Beatles, och om man har en inbjudan eller är beredd att betala 100spänn i månaden kan man oabrutet lyssna på det som bjuds, läckert va?!)

Jag tror det räcker för idag, dels för att jag börjar få slut på idéer och jag är trött efter en hel dags slöande framför tvn :D

Ha det bäst och nej, bilderna på min header och presentation är inte på mig, utan på en kvinna som jag är älskar och inspireras av. Look it up!

LOVE

Tänkte det kunde vara kul för er att lära känna mig lite mer. Och därför tänkte jag hoppa på en liten fluga... hugah! Hemskt egentligen, men lugn... jag ska vara mitt orginella, speciella jag ändå!

Det står att man ska skriva ett nytt inlägg med ny rubrik varje dag i typ 20 dagar:O Oj, jag vet inte om jag kommer klara av att blogga varje dag, men varje gång jag bloggar kommer jag i alla fall skriva om en av alla dessa topics! Yey! Lycka i denna värld!

Så ta emot mig med öppna armar och älska det jag skriver, eller hata det. Men haters only hate what they want and can't have. Så tänk på det, älsklingarrrr!

Så här kommer listan: DUN DUN DUN *fanfar*

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek 
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek? 
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän 
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt 
Dag 15 – Mina drömmar 
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne 
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur  muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas.  

Så, då får vi se hur länge jag pallar att hålla på med dethär. Men jag lovar att säga till om jag tröttnar och kör min egen grej istället!

BIG LOVE!

Vad skulle ha hänt om jag inte träffat en annan? Hade jag stått ut med att vänta på dig?

Du flirtar fortfarande hejdlöst med mig, skriver saker som egentligen är förbjudna, och om du fick välja skulle du väl ta mig på plats här och nu. Trots att jag är osminkad, bär mjukiskläder och har rufsigt hår.

"Du är alltid vacker! Låt ingen lura i dig något annat"

Vi skriver till varandra ganska ofta. Oftast börjar det med lite oskyligt kallprat, men nästan alltid avslutas det med att du önskar du vore här, att du kunde ta min pojkväns plats, att du var avundsjuk på honom och önskade att du hade hanterat det som vi hade på gång lite snyggare. För då hade jag kanske vart din.

Men nu är det försent...

Som ni märker är mitt kärleksliv ganska komplicerat. Eller egentligen är det bättre än någonsin. Det är spudlande, spännande och helt underbart. Vad ska jag säga, jag älskar min pojkän. Han är fantastisk och tillsammans skapar vi magi!

MEN, sen kommer dessa killar, eller ska vi säga hungriga kåtbockar utan gränser, som tror att det är okej att försöka dra mig in i en annan riktning. För jägare, det är precis vad ni är, och ni vill ha en trofé som ni kan vara stolt över. Och i detta fall råkar det vara jag.

Men vem vill inte ha en osminkad, fluffig, mjukistönt som är stark i sig själv och ser bra ut ändå?

Toppen... När jag tänkte vara lite komisk och slänga ihop en crappy header på några sekunder så funkade det såklart inte att leta runt på google efter en bild som passade till min bloggtitel... Det enda som kommer upp är en massa bilder på tjejer. Och inte vilka tjejer som helst, utan tjejer i yttepyttiga underkläder och med en savande blick som säger mer än bara "kom och ta mig!". Härligt...

Jag fann dock en bild på ett par snygga skor! Who could have guessed?! Skor, när jag söker på trouble på google. Är inte det fantastiskt?!

Okej kanske lite mycket stilett för min smak, och påminner lite om något Emma Stone skulle ha i filmen Easy A (ny film, streama den online eller se sk*ten på bio, fast bara om ni gillar lame-ass chickflicks, eller som jag bara vill tortera er pojkvän för att han är så underbar och sjuk i huvudet på samma gång. Precis som jag, fast jag är värre! Haha. lovely!)

Pratade precis med honom, via sms. Haha, snacka om samma spår vi är inne på hela tiden. Han babblar om hur vacker och fantastisk jag är, och jag håller med.

Missförstå mig inte bara, jag är inte egocentrisk, jag trivs bara med mig själv, och jag har hört att självsäkerhet är något killer finner ytterst sexigt hos en kvinna, så jag tänker inte lägga av med att prata bra saker om mig själv. Jag kan prata skit om mig själv också. För sån är jag, den enda jag pratar skit om är mig själv. För jag vet att det inte är sant. Och bättre det, än att prata om andra.

Fast vem kan inte låta bli att prata lite skit ibland? Som idag, en kvinna som stod bakom mig tuggade tuggummi med öppen mun i säkert en kvart. Hon bara stod där och tuggade på sitt förbaskade tuggummi... Snacka om irriterande. Vet inte ens vem hon var. Shit asså!

Men missförstå mig inte! Gör aldrig det! För ni känner mig inte. Åtminstonde inte än, för detta är bara mitt andra inlägg i denna förbaskade blogg.

När jag bloggat ett tag, och ni känner mig, då kan ni börja missförstå mig. Men det känns som att man inte kan säga någonting längre utan att bli misstolkad...

Liksom, jag menar bara man halkar och säger "Aotch, det gjorde ont!" är det någon liten smurf som utbrister "tihi, that's what she said!"

JA, såklart. Jag sa det...

ps. för er som inte fattade det där, fråga någon som är lite äldre, eller smartare, eller sexuellt aktiv. Så kanske ni förstår, för jag orkar inte förklara nu, det skulle förstöra allt. Plus att jag är ganska trött. ds.

Okej, eftersom ingen annan välkomnar mig till denna fantastiska bloggsida, som passar en fantastisk bloggerska som jag, så får jag väl göra det själv!

Välkommen kära bloggerska! Och ja, jag är tjej, därav bloggerska. För er som fortfarande inte hänger med, man är en bloggare som kille, och en bloggerska som tjej. Men nog om det...

Herregud. Detta skulle vara ett inlägg dedicated 4 me, och jag sätter igång direkt med att undervisa er. Nej, det duger inte!

Välkommen till mig, underbara människa med mycket att ge, och ta också för den delen. Det gäller att vara rättvis och dela upp dessa två så noga som man kan. Men jag tänker ändå mycket på just vad jag ska göra åt denna blogg...

Vi får se, det var nämligen en vän till mig som tipsade om denna bloggsida, eftersom hon ofta finner mina konversationer mycket underhållande och ibland även så humoristiska att hon glömmer att andas, och även hur man sitter ordentligt på en stol. Vilket jag inte riktigt kan förstå. Jag menar, att sitta ner kan till och med den minsta bebis efter några månader.

Vad hon tycker, och jag håller med, är i alla fall att jag ska använda denna blogg till att vara så anonym som möjligt så att jag ska våga skriva om allt i minsta detalj. Varenda liten gnutta detalj, äcklig som underhållande.

Vad säger ni om det?