Min första kärlek? Menas det då den som man var kär i för allra första gången? För i så fall är det inte så mycket att berätta.

Jag var hemligt förälskad i min granne när jag var fem. Han var ett år yngre än mig, vi umgicks nästan hela tiden och enligt honom var jag nog en av hans bästa vänner. Men jag kände mer än så.

Jag har alltid vart en jävla kärlekskrank, vilket fortfarande håller i sig, bara det att nu kan jag hantera det på ett snyggare sätt, tack och lov! Mer om det en annan gång. Fokusera, fokusera!

Okej, jo jag var alltså kär i min fyraårige granne, tills en dag då vi skulle till ett lekslott tillsammans. Vi planerade att ha jättekul och jag var i så mycket extas som en liten skitunge kunde vara.

Vi sprang omkring där i lekhuset, och jag var så kär så kär, TILLS(!!): Jag ramlar och skrapar knät. Och den lille skiten bryr sig inte ens utan springer vidare och börjar leka med dem andra barnen. Om jag hade vart som är nu hade jag skrikit åt honom och sedan tänkt något i stil med: J*vla bög, här ligger jag och gråter och du bara tänker på dig själv och dina kulor...

Men jag tänkte inte så... Jag bara slutade vara kär i honom och sen efter någon dag hade jag hittat en ny att vara kär i.

Japp, seriöst, det är en sann historia!