Det här kommer att bli bra! Toppen med andra ord. Herregud! Mina föräldrar. Vi pratar alltså om kvinnan som bar mig, kilon som bara tog plats i nio månader. Kvinnan som gav mig liv! Och mannen som bidorg med spermien, ofc. Men det var mor min som fick kämpa med skiten i nio månader. Det är något som jag måste ge henne lite credit för.

Vi kan ju börja från början...

Jo det är såhär: Jag blev gjord på en båt, av två oansvariga "liteäldreungdomar", omkring 24, 26 för att vara mer exakt. Dem struntade, eller glömde protektion, eller så var jag redan som spermie en stark individ som kunde ta mig igenom det mesta.

Det gäller att vara stark för att lyckas. I alla fall. Jag blev gjord, mamma upptäckte att hon var gravid och sedan bar det utför.

Ni kanske, eller uppenbarligen, inte är så intresserade av hela min förbaskade historia, men kan ju säga att mamma uppoffrade en hel del för min skull, och mormor var där hela tiden:)

Pappa, ja vad hände med honom? Inte mycket faktikt. Dem gjorde slut innan jag ens blivit född, och jag klandrar dem inte. Vissa männsikor passar inte. Och dem försökte faktiskt, försökte få ihop något, men inte ens lilla oemotståndliga jag kunde reparera något som inte fungerat. Men det är, precis som en kvinna sa till mig på tåget idag: så typiskt svenskt! Alla svenskar "get divorced"! Halleluja!

Men mamma har uppfostrat mig väl, tycker jag i alla fall. Får ofta kommentarer om att jag är väldigt väluppfostrad och mogen, vilket jag inte riktigt förstår vad dem fått det ifrån. Jag tycker bara att jag är välinformerad, sen vad som pågår i mitt huvud som ingen annan vet är en helt annan sak. Det är ju därför jag startade denna blogg, för att få utlopp för mina tankar. Men det känns som att jag inte riktigt fått utlopp än, men det kommer nog.

I alla fall, vi bor i underbara storstaden, the city that never sleeps, medans pappa bor i ingenmansland... Landskapet där hela befolkningen sover. Yey! Okej, tar nog tillbaka det lite. Peace and love, den största och mest underbara festival äger rum här på sommarlovet, men antagligen för att det finns så mycket gräs att vara på. Haha!

Vad mer kan jag säga än att min mamma har gjort ett väldigt bra jobb. Hon har fostrat mig till att vara mig själv, alltså helt unik, inte någon liten sorglig fjortis som älskar alla omkring en, även om dem precis träffats, och klär sig i samma mjuiksbyxor och gina tricot utstyrslar som alla andra sorgliga. Nej, om jag har något att förmedla som faktiskt har en mening är att man ska inte vara rädd för att vara sig själv. Sen om du är en fjortis med SSS-byxor, så fine. Men våga i alla fall stå för titeln som alla ger dig! För jag vet inte en enda fjortis som faktiskt kallar sig själva det. Lite som Tramps... dem erkänner varken för sig själva eller andra vad dem håller på med, inte för att jag har något emot dem. Alla hittar sig själva på olika sätt.

Vi kan avlsluta med att jag berättar att jag just nu sitter uti ingenmansland med en snarkande pappa i soffan brevid och bloggar på hans Apple som han är så stolt över men ine ens köpt själv. Haha. Han är ju för söt.

Anyway... så då vet ni vad jag kommer sysselsätta mig dem sista dagarna på lovet. Hurray!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har faktiskt glömt bort dig för tillfället. Jag håller mig undan. Jag svarar på sina sms, men jag ringer aldrig mer. Du får inte ringa mig heller. Jag kan inte se dig mer. Mer än så som vi redan ses. Jag kan inte se dig som något mer än vänner. D...

Det bästa med denna blogg är att nästan ingen läser den^^ Så jag kan vara helt personlig, på ett anonymt vis och skriva mina tankar utan att känna behov av att andra ska bli nöjda eller förstå det jag skrivit.   Jag är kär. I två personer. I TVÅ ...

Wow, den här dagen passar ju perfekt för det som jag faktiskt gått in på bloggen för att skriva om. Vad är kärlek? Vad är kärlek?   Jag är så otroligt kär. Jag är så kär att jag beteer mig underligt, ler konstant när jag tänker på Honom, skriver ...

Idag tittade jag på en film.   En väldigt speciell film. En film som jag tror säkert 90% av dem som kommer över detta inlägg inte ens hört talas om. Om du har, plz be sure to tell me. I alla fall, filmen berörde mig på ett visst sätt som är svårt...

Vi kan säga såhär, kort och enkelt. Jag kan inte laga mat... Borde ta lektioner av min pojkvän eller något för jag klarar knappt av att koka makaroner. Shame on me. Men nu vet ni det.   Och ändå lyckades jag få MVG på hemkunskapen i grundskolan...